Överraskande La Paz

För andra gången har jag åkt till La Paz. Första gången var värsta fiaskot, jag fastnade ute på landsbygden på grund av vägblockader. Efter tre dagar fick jag nog och var dessutom tvungen att hinna fram till Perus ambassad i La Paz innan ett visst datum. Så jag tog mina grejer och gick förbi vägblockaderna. Det var ju bara fordon som inte fick passera. Så en resa på normalt 2-3 timmar, tog istället 13. Och vid nio-tiden på kvällen kom jag gåendes in i en av Bolivias kanske farligaste städer, El Alto. Det var inte roligt. Men det gick bra; tack vare att en största av blockaderna var just där så var det också fullt med poliser. Väl framme i La Paz var jag dock inte på bästa humör och tyckte att hela staden bara var en ful, smutsig röra, som jag ville ha så lite som möjligt med att göra. Dagen efter att ha fixat mina papper på ambassaden tog jag första bästa flyg därifrån, tillbaka till Peru.

Därför blev jag denna gång glatt överraskad av att se att La Paz faktiskt är en ganska så fin stad, om man bara vet var man ska titta. I de lägre delarna finns till exempel Plaza Morillo, ett fint torg omgivet av ett ganska pitoreskt, typiskt kolonialt kvarter. Inte långt därifrån fanns Calle Jaén, som fick mig att associera till Gamla Stan. Det lite snobbigare, men ändå fina, området Sopocachi är fullt av mysiga caféer och restauranger med arabisk, italiensk och annan internationell mat av hög kvalité. Det bolivianska köket känns dock lite tråkigt när man är bortskämd med den fantasiska peruanska maten.


(Klicka på bilderna för större version)

Slag i den uppvärmda luften

Det verkar som att nästan alla har begripit att klimatförändringarna är något verkligt och ett problem som kommer att öka i framtiden, samt att något måste göras. Men Johan Schück argumenterar på DN.se att vi ändå, trots detta, inte ska göra mer i Sverige nu. Att vad vi än gör på hemmaplan så är det slag i luften och snarare ett hot mot svensk industri. Jag vill inte utnämna mig till någon expert på området, men tycker att resonemanget är lite märkligt.

Visst, rent konkret får svenska satsningar på hemmaplan ganska marginellt genomslag på de faktiska koldioxidutsläppen. I artikeln påstås att 0,2% av världens växthusgaser släpps ut i Sverige och det är ju faktiskt försvinnande lite. Men det är väl ändå lite konstgjort att att se det så isolerat. Sverige är ju medlem i EU, vi kan vara drivande inom FN och en rad andra internationella sammanhang. Att då bara snacka om att andra ska göra mer och skriva avtal, det vore det verkliga "slaget i luften", för att låna skribentens uttryck. Avtal är bara pappersprodukter, oavsett hur mycket vi fyller dem med goda intentioner. Att Sverige kan visa på konkreta exempel, det är däremot något som kan få effekt. Inte bara exempel på att vi klarar av att sänka utsläppen, utan även exempel på att vi kan tjäna pengar på det ("Money talks..." heter det ju).

Hur tjänar vi pengar på att minska utsläpp?
- Oljepriserna kommer att fortsätta att gå upp, och det är inte helt orimligt att gissa att ökningen kommer att bli snabbare dessto mindre olja som finns kvar. Att minska sitt oljeberoende och gå över till förnyelsebara energislag är därför en lönsam investering, både på kort sikt och än mer på lång sikt.
- Ny teknik behövs för att skapa förutsättningarna för en fortsatt välfärd, utan de fossila bränslena. De företag som håller sig i framkant i den utvecklingen kan därför tjäna sig en bra slant, allteftersom efterfrågan på den nya tekniken ökar. Det gäller både teknik som producerar klimatvänlig energi och teknik som minskar vår energiförbrukning.

Det är bara två konkreta exempel. Dessa kan i sin tur leda till andra positiva sidoeffekter för de företag som satsar framåt istället för bakåt. Johan Schück argumenterar att svensk industri tar skada av att få ofördelaktiga konkurrensvillkor jämfört med företag i länder som inte satsar lika mycket på minskade växthusutsläpp. Visst, det gäller företag som vill fortsätta som förut och bara betala mer för sina utsläpp. Dessa företag, som inte vill ha förändring, är dock uträknade. Ett företag som inte satsar, som inte tänker framåt och som är rädd för utveckling: är det den typen av företag som vi ska hålla under armarna? Eller ska vi uppmuntra de som vågar tänka nytt, som vågar investera och som har en vision byggd på hur verkligheten ser ut och hur de bäst anpassar sig till det nya?

Klimatförändringarna är ett faktum. Att det kommer bli värre innan det blir bättre är ett faktum. Att företag som bygger på gårdagens verklighet, inte kommer klara möta morgondagens utmaningar och möjligheter, kommer få det svårt i framtiden, det är min gissning. Liksom att framåtanda, liksom alltid i historien, kommer att löna sig på sikt.

Tangentbordet är mäktigare än svärdet

Ännu en snilleblixt har slagit ner i Bryssel. Kommisionären för säkerhetsfrågor, Franco Frattini, tror att vi kan förebygga terrordåd genom att förbjuda "farliga" sökord på internet. Ord som "bomb", "folkmord" och "terrorism" är några exempel som han nämner till Reuters, enligt DN.se.

Förhoppningsvis har Frattini tänkt ett varv till och insett det orimliga i hans resonemang. Skulle en 14-åring som söker information om andra världskriget för ett skolarbete då hamna under säkerhetspolisens lupp? Medan terroristen som använder kodord och omskrivningar kan planera sina illdåd i lugn och ro... Om den italienska kommissionären får som han vill så har väl nu denna blogg nu blivit "terrormisstänkt".

Det är lustigt hur människor kan vilja försvara demokratin, genom att förbjuda dess grundstenar. Rädda demokratin genom att avskaffa den. Någon klokare än mig sa en gång ungefär så här: De som ger upp sin frihet till förmån för säkerhet förtjänar varken det första eller det senare.

Långt från faran

För de anhöriga och bekanta som jag inte redan har lyckats nå via andra kanaler vill jag bara meddela att jordbävningen i Peru inte har drabbat oss i Arequipa. Hemska scener utspelar sig på kusten kring Pisco, medan resten av landet går tillbaka till det normala.

Det är läskigt att bo med det ständiga jordbävningshotet hängande över sig. Inte så mycket för att jag oroar mig för min egen säkerhet, utan mer för att kommunikationerna så lätt kollapsar och det blir svårt att meddela att allt är ok. Det var precis det som hände här i onsdags. Visst kände vi alla de två stora skalven (som uppgick emot 8 på Richterskalan), men sedan var det inte mer. Förutom att det var fullständigt omöjligt att ringa ett samtal utanför Arequipa. Internetförbindelserna har däremot varit rätt ok och jag hoppas att jag nu har lyckats nå alla som kan tänka sig vara oroliga ännu.

Det är glädjande att se att många länder snabbt fattade beslutet att skicka hjälp till de drabbade. Lite beklämmande att svenska UD och SIDA fortfarande sitter och väntar på att den peruanska regeringen ska skicka en formell förfrågan. Även vad gäller konsulaten/ambassaderna har det varit trist att se den svenska strategin. Danska UD letar aktivt de danskar som finns i landet (med hjälp av Finska Ambassaden), medan svenska konsulatet väntar på att de svenskar som kan vara i landet ska höra av sig, och utgår tills dess att allt är lugnt. Att det kan vara svårt att höra av sig från ett katastrofområde ingår kanske inte i instruktionerna från UD? Dessutom lär UD sagt till svensk press att det inte är turistsäsong, vilket inte bara är felaktig information, utan även irrelevant, eftersom det finns gott om svenskar i Peru året om.

Vad världen inte får veta 2007...

... är en rapport från mediagruppen Project Censoreds, som listar viktiga nyheter som inte har fått utrymme i de stora mainstream media.

Gruvföretag som vill flytta på glaciärer i Chile, bönder i Paraguay som körs bort från sina marker med hjälp av amerikansk militär är två Latinamerika-relaterade nyheter som finns med på listan.

Läs mer här, där finns också ytterligare än länk till själva rapporten.

Mer från Gudarnas sjö

Morgonpigga bilder från Copacabana, Bolivia:
Och från Isla del Sol:

Solen går ner över Titikaka...

Jag har varit sämst på att skriva nu ett tag, mycket jobb och en ögoninflammation har kommit ivägen. Men jag kan ju alltid bjuda på lite bilder:


Alla bilderna är tagna från berget Calvario i Copacabana, Bolivia.

Att göra sig svensk

Nu är Kinas president i Sverige, första kinesiska statschefsbesöket i Sverige. Ett lysande tillfälle att ta ställning mot alla de brott mot mänskligheten som diktaturen Folkrepubliken Kina har gjort sig skyldig till sedan folkrepublikens utropande 1949, och som fortsätter att begås idag. Men som vanligt sätter svenska regeringen pliktskyldigt upp frågan om mänskliga rättigheter upp på dagordningen, säger några allmänna floskler i ämnet och godtar Kinas standardsvar om "interna angelägenheter". Allt för att inte kasta grus i affärernas maskineri. Pengar är ju viktigare än sådant trams som mänskliga rättigheter och bagateller som folkmord.

Jag ska inte bre ut mig mer i sakfrågan, utan rekommenderar istället läsning av DN Debatt och varför inte titta in på den internationella kampanjen för ett fritt Tibet.

Istället kom jag att tänka på det spanskspråkiga uttrycket "hacerse el sueco" (ungefär: göra sig till svensken). Redan när jag läste spanska på gymnasiet hörde jag uttrycket, som enligt läraren betydde (i Spanien) att göra bort sig, eller helt enkelt vara lite korkad, som enligt honom berodde på svenskar som kom och söp sig fulla på de spanska kusterna.

Men när jag nu kom till Peru fick jag en annan förklaring: att uttrycket betyder att spela ovetande för att slippa ta ställning i obekväma situationer, eller för att rent av kunna dra nytta av sin fejkade okunskap. Detta lär komma av Sveriges agerande under andra världskriget då man skickligt "spelade dum" för att först kunna sälja svenskt stål och annat till den tyska krigsmaskinen för att sedan, när det inte längre gick så bra för dåvarande kungens kompis Adolf, kunna vända dem ryggen och istället stödja den goda, demokratiska alliansen... Inte helt olikt det Sverige nu gör, och länge har gjort, med Kina ("mänskliga rättigheter är bra, men business är bättre"?). Liksom när vi säljer vapen till alla möjliga länder, som enligt svensk lag borde vara förbjudet (krigsförande länder t ex). Det är bara att hacerse el sueco, så kan pengarna fortsätta att rulla in.

När socialdemokratiska regeringar har gjort allt detta har jag blivit förbannad på regeringen. När nu en högerregering fortsätter med samma politik, då blir jag snarare förbannad på den svenska väljarkåren. För socialdemokraterna säger åtminstone att det är fel, medan högern iallafall inte hymlar lika mycket om att det handlar om att "Cash is king".