Detta blir nog första gången jag skriver om sport i den här bloggen. Kanske ingen tror att jag är sportintresserad, men visst, jag får erkänna. Jag är det. Däremot brukar jag föredra att titta på sport framför att skriva om det, men någon gång ska väl vara den första. Det som provocerat mina skrivfingrar är försöken från KHL, den ryska hockeyligan, att starta någon slags europeisk superliga som ska konkurrera med NHL. En helt klart intressant tanke.
Det jag blir fundersam över är tillvägagångssättet. Frölunda och Färjestad, som Sveriges rikaste klubbar, lär ha fått inbjudan att gå med i den nya superligan, och skulle de tacka ja så skulle de alltså gå ur Elitserien. De verkar minst sagt sugna, båda klubbarna, om jag förstått det rätt på artiklarna i DN.se.
Men varför ska det vara en Europeisk liga istället för Elitserien? Och varför bjuda in två klubbar som permanenta medlemmar? Vore det inte mer logiskt att antingen skapa en motsvarighet till fotbollens Champions League, där de bästa lagen tävlar parallellt med de nationella ligorna? Eller, om det nu ska vara en permanent liga i traditionell mening, skulle det inte kunna vara ett visst antal platser från varje land, som lagen från år till år kvalar in?
Det sista vore onekligen ett intressant projekt. De två bästa ur Elitserien får ta klivet upp i en europeisk division och vid slutet av säsongen får de kvala mot t ex de bästa två lagen under denna säsong? Naturligtvis skulle det bli tjafs om hur många lag från respektive nationell liga det skulle bli. Men att bjuda in permanenta lag verkar ju tokigt. Tänk om Frölunda stagnerar hockeymässigt och det finns betydligt bättre lag i Elitserien, varför skulle de då fortsätta att representera svensk hockey? Det är en lösning som luktar mer pengatänk än byggt på idrottsmässiga bedömningar. Det säger väl ju för sig något om rysk hockey just nu, i övrigt. Kanske just därför kommer inte Europeiska Divisionen bli verklighet än, kan man tänka. Men i idévärlden låter det spännande.
måndag, april 21, 2008
tisdag, mars 25, 2008
Överraskande La Paz
För andra gången har jag åkt till La Paz. Första gången var värsta fiaskot, jag fastnade ute på landsbygden på grund av vägblockader. Efter tre dagar fick jag nog och var dessutom tvungen att hinna fram till Perus ambassad i La Paz innan ett visst datum. Så jag tog mina grejer och gick förbi vägblockaderna. Det var ju bara fordon som inte fick passera. Så en resa på normalt 2-3 timmar, tog istället 13. Och vid nio-tiden på kvällen kom jag gåendes in i en av Bolivias kanske farligaste städer, El Alto. Det var inte roligt. Men det gick bra; tack vare att en största av blockaderna var just där så var det också fullt med poliser. Väl framme i La Paz var jag dock inte på bästa humör och tyckte att hela staden bara var en ful, smutsig röra, som jag ville ha så lite som möjligt med att göra. Dagen efter att ha fixat mina papper på ambassaden tog jag första bästa flyg därifrån, tillbaka till Peru.
Därför blev jag denna gång glatt överraskad av att se att La Paz faktiskt är en ganska så fin stad, om man bara vet var man ska titta. I de lägre delarna finns till exempel Plaza Morillo, ett fint torg omgivet av ett ganska pitoreskt, typiskt kolonialt kvarter. Inte långt därifrån fanns Calle Jaén, som fick mig att associera till Gamla Stan. Det lite snobbigare, men ändå fina, området Sopocachi är fullt av mysiga caféer och restauranger med arbisk, italiensk och annan internationell mat av hög kvalité. Det bolivianska köket känns dock lite tråkigt när man är bortskämd med den fantasiska peruanska maten.
(Klicka på bilderna för större version)
fredag, mars 07, 2008
Slag i den uppvärmda luften
Det verkar som att nästan alla har begripit att klimatförändringarna är något verkligt och ett problem som kommer att öka i framtiden, samt att något måste göras. Men Johan Schück argumenterar på DN.se att vi ändå, trots detta, inte ska göra mer i Sverige nu. Att vad vi än gör på hemmaplan så är det slag i luften och snarare ett hot mot svensk industri. Jag vill inte utnämna mig till någon expert på området, men tycker att resonemanget är lite märkligt.
Visst, rent konkret får svenska satsningar på hemmaplan ganska marginellt genomslag på de faktiska koldioxidutsläppen. I artikeln påstås att 0,2% av världens växthusgaser släpps ut i Sverige och det är ju faktiskt försvinnande lite. Men det är väl ändå lite konstgjort att att se det så isolerat. Sverige är ju medlem i EU, vi kan vara drivande inom FN och en rad andra internationella sammanhang. Att då bara snacka om att andra ska göra mer och skriva avtal, det vore det verkliga "slaget i luften", för att låna skribentens uttryck. Avtal är bara pappersprodukter, oavsett hur mycket vi fyller dem med goda intentioner. Att Sverige kan visa på konkreta exempel, det är däremot något som kan få effekt. Inte bara exempel på att vi klarar av att sänka utsläppen, utan även exempel på att vi kan tjäna pengar på det ("Money talks..." heter det ju).
Hur tjänar vi pengar på att minska utsläpp?
- Oljepriserna kommer att fortsätta att gå upp, och det är inte helt orimligt att gissa att ökningen kommer att bli snabbare dessto mindre olja som finns kvar. Att minska sitt oljeberoende och gå över till förnyelsebara energislag är därför en lönsam investering, både på kort sikt och än mer på lång sikt.
- Ny teknik behövs för att skapa förutsättningarna för en fortsatt välfärd, utan de fossila bränslena. De företag som håller sig i framkant i den utvecklingen kan därför tjäna sig en bra slant, allteftersom efterfrågan på den nya tekniken ökar. Det gäller både teknik som producerar klimatvänlig energi och teknik som minskar vår energiförbrukning.
Det är bara två konkreta exempel. Dessa kan i sin tur leda till andra positiva sidoeffekter för de företag som satsar framåt istället för bakåt. Johan Schück argumenterar att svensk industri tar skada av att få ofördelaktiga konkurrensvillkor jämfört med företag i länder som inte satsar lika mycket på minskade växthusutsläpp. Visst, det gäller företag som vill fortsätta som förut och bara betala mer för sina utsläpp. Dessa företag, som inte vill ha förändring, är dock uträknade. Ett företag som inte satsar, som inte tänker framåt och som är rädd för utveckling: är det den typen av företag som vi ska hålla under armarna? Eller ska vi uppmuntra de som vågar tänka nytt, som vågar investera och som har en vision byggd på hur verkligheten ser ut och hur de bäst anpassar sig till det nya?
Klimatförändringarna är ett faktum. Att det kommer bli värre innan det blir bättre är ett faktum. Att företag som bygger på gårdagens verklighet, inte kommer klara möta morgondagens utmaningar och möjligheter, kommer få det svårt i framtiden, det är min gissning. Liksom att framåtanda, liksom alltid i historien, kommer att löna sig på sikt.
Visst, rent konkret får svenska satsningar på hemmaplan ganska marginellt genomslag på de faktiska koldioxidutsläppen. I artikeln påstås att 0,2% av världens växthusgaser släpps ut i Sverige och det är ju faktiskt försvinnande lite. Men det är väl ändå lite konstgjort att att se det så isolerat. Sverige är ju medlem i EU, vi kan vara drivande inom FN och en rad andra internationella sammanhang. Att då bara snacka om att andra ska göra mer och skriva avtal, det vore det verkliga "slaget i luften", för att låna skribentens uttryck. Avtal är bara pappersprodukter, oavsett hur mycket vi fyller dem med goda intentioner. Att Sverige kan visa på konkreta exempel, det är däremot något som kan få effekt. Inte bara exempel på att vi klarar av att sänka utsläppen, utan även exempel på att vi kan tjäna pengar på det ("Money talks..." heter det ju).
Hur tjänar vi pengar på att minska utsläpp?
- Oljepriserna kommer att fortsätta att gå upp, och det är inte helt orimligt att gissa att ökningen kommer att bli snabbare dessto mindre olja som finns kvar. Att minska sitt oljeberoende och gå över till förnyelsebara energislag är därför en lönsam investering, både på kort sikt och än mer på lång sikt.
- Ny teknik behövs för att skapa förutsättningarna för en fortsatt välfärd, utan de fossila bränslena. De företag som håller sig i framkant i den utvecklingen kan därför tjäna sig en bra slant, allteftersom efterfrågan på den nya tekniken ökar. Det gäller både teknik som producerar klimatvänlig energi och teknik som minskar vår energiförbrukning.
Det är bara två konkreta exempel. Dessa kan i sin tur leda till andra positiva sidoeffekter för de företag som satsar framåt istället för bakåt. Johan Schück argumenterar att svensk industri tar skada av att få ofördelaktiga konkurrensvillkor jämfört med företag i länder som inte satsar lika mycket på minskade växthusutsläpp. Visst, det gäller företag som vill fortsätta som förut och bara betala mer för sina utsläpp. Dessa företag, som inte vill ha förändring, är dock uträknade. Ett företag som inte satsar, som inte tänker framåt och som är rädd för utveckling: är det den typen av företag som vi ska hålla under armarna? Eller ska vi uppmuntra de som vågar tänka nytt, som vågar investera och som har en vision byggd på hur verkligheten ser ut och hur de bäst anpassar sig till det nya?
Klimatförändringarna är ett faktum. Att det kommer bli värre innan det blir bättre är ett faktum. Att företag som bygger på gårdagens verklighet, inte kommer klara möta morgondagens utmaningar och möjligheter, kommer få det svårt i framtiden, det är min gissning. Liksom att framåtanda, liksom alltid i historien, kommer att löna sig på sikt.
torsdag, februari 07, 2008
Allians med nyans av brunt
Det är inte utan att man blir lite imponerad av Sverigedemokraterna. Utan att få tillräckligt med röster för att komma in i Riksdagen, lyckas man ändå komma in i Regeringen! Det måste vara en politisk framgång utan motstycke. Naturligtvis har Sverigedemokraternas alldeles egen minister ett litet m i sin partibeteckning, istället för det mer kontroversiella sd.
Läs här tidskriften Faktums samling citat från den sverigedemokratiska moderatministern Tobias Billströms uttalanden och dess motsvarighet hos den bruna, stövelmarscherande dumhögern (sd+nd).
Idag presenterade också Billström (sd, eller var det m?) ett nytt förslag till hårdare regler för anhöriginvandring. Av någon mystisk anledning presenteras just detta förslag på en presskonferens i Landskrona. Jag gissar att han ville känna stödet där från sina inofficiella partivänner. Bara spekulation, men är det ett samanträffande att just detta främlingsfientliga förslag ska presenteras i den kommun med starkast sympatier för Sverigedemokraterna?
Som tur är ryter såväl oppositionen som Rädda Barnen ifrån. Hoppas den oheliga alliansen (m+kd+c+fp+sd) tar sitt förnuft till fånga innan stövelmarscherarna kommer in i Riksdagen också.
Läs här tidskriften Faktums samling citat från den sverigedemokratiska moderatministern Tobias Billströms uttalanden och dess motsvarighet hos den bruna, stövelmarscherande dumhögern (sd+nd).
Idag presenterade också Billström (sd, eller var det m?) ett nytt förslag till hårdare regler för anhöriginvandring. Av någon mystisk anledning presenteras just detta förslag på en presskonferens i Landskrona. Jag gissar att han ville känna stödet där från sina inofficiella partivänner. Bara spekulation, men är det ett samanträffande att just detta främlingsfientliga förslag ska presenteras i den kommun med starkast sympatier för Sverigedemokraterna?
Som tur är ryter såväl oppositionen som Rädda Barnen ifrån. Hoppas den oheliga alliansen (m+kd+c+fp+sd) tar sitt förnuft till fånga innan stövelmarscherarna kommer in i Riksdagen också.
torsdag, september 13, 2007
Tangentbordet är mäktigare än svärdet
Ännu en snilleblixt har slagit ner i Bryssel. Kommisionären för säkerhetsfrågor, Franco Frattini, tror att vi kan förebygga terrordåd genom att förbjuda "farliga" sökord på internet. Ord som "bomb", "folkmord" och "terrorism" är några exempel som han nämner till Reuters, enligt DN.se.
Förhoppningsvis har Frattini tänkt ett varv till och insett det orimliga i hans resonemang. Skulle en 14-åring som söker information om andra världskriget för ett skolarbete då hamna under säkerhetspolisens lupp? Medan terroristen som använder kodord och omskrivningar kan planera sina illdåd i lugn och ro... Om den italienska kommissionären får som han vill så har väl nu denna blogg nu blivit "terrormisstänkt".
Det är lustigt hur människor kan vilja försvara demokratin, genom att förbjuda dess grundstenar. Rädda demokratin genom att avskaffa den. Någon klokare än mig sa en gång ungefär så här: De som ger upp sin frihet till förmån för säkerhet förtjänar varken det första eller det senare.
Förhoppningsvis har Frattini tänkt ett varv till och insett det orimliga i hans resonemang. Skulle en 14-åring som söker information om andra världskriget för ett skolarbete då hamna under säkerhetspolisens lupp? Medan terroristen som använder kodord och omskrivningar kan planera sina illdåd i lugn och ro... Om den italienska kommissionären får som han vill så har väl nu denna blogg nu blivit "terrormisstänkt".
Det är lustigt hur människor kan vilja försvara demokratin, genom att förbjuda dess grundstenar. Rädda demokratin genom att avskaffa den. Någon klokare än mig sa en gång ungefär så här: De som ger upp sin frihet till förmån för säkerhet förtjänar varken det första eller det senare.
fredag, augusti 17, 2007
Långt från faran
För de anhöriga och bekanta som jag inte redan har lyckats nå via andra kanaler vill jag bara meddela att jordbävningen i Peru inte har drabbat oss i Arequipa. Hemska scener utspelar sig på kusten kring Pisco, medan resten av landet går tillbaka till det normala.
Det är läskigt att bo med det ständiga jordbävningshotet hängande över sig. Inte så mycket för att jag oroar mig för min egen säkerhet, utan mer för att kommunikationerna så lätt kollapsar och det blir svårt att meddela att allt är ok. Det var precis det som hände här i onsdags. Visst kände vi alla de två stora skalven (som uppgick emot 8 på Richterskalan), men sedan var det inte mer. Förutom att det var fullständigt omöjligt att ringa ett samtal utanför Arequipa. Internetförbindelserna har däremot varit rätt ok och jag hoppas att jag nu har lyckats nå alla som kan tänka sig vara oroliga ännu.
Det är glädjande att se att många länder snabbt fattade beslutet att skicka hjälp till de drabbade. Lite beklämmande att svenska UD och SIDA fortfarande sitter och väntar på att den peruanska regeringen ska skicka en formell förfrågan. Även vad gäller konsulaten/ambassaderna har det varit trist att se den svenska strategin. Danska UD letar aktivt de danskar som finns i landet (med hjälp av Finska Ambassaden), medan svenska konsulatet väntar på att de svenskar som kan vara i landet ska höra av sig, och utgår tills dess att allt är lugnt. Att det kan vara svårt att höra av sig från ett katastrofområde ingår kanske inte i instruktionerna från UD? Dessutom lär UD sagt till svensk press att det inte är turistsäsong, vilket inte bara är felaktig information, utan även irrelevant, eftersom det finns gott om svenskar i Peru året om.
Det är läskigt att bo med det ständiga jordbävningshotet hängande över sig. Inte så mycket för att jag oroar mig för min egen säkerhet, utan mer för att kommunikationerna så lätt kollapsar och det blir svårt att meddela att allt är ok. Det var precis det som hände här i onsdags. Visst kände vi alla de två stora skalven (som uppgick emot 8 på Richterskalan), men sedan var det inte mer. Förutom att det var fullständigt omöjligt att ringa ett samtal utanför Arequipa. Internetförbindelserna har däremot varit rätt ok och jag hoppas att jag nu har lyckats nå alla som kan tänka sig vara oroliga ännu.
Det är glädjande att se att många länder snabbt fattade beslutet att skicka hjälp till de drabbade. Lite beklämmande att svenska UD och SIDA fortfarande sitter och väntar på att den peruanska regeringen ska skicka en formell förfrågan. Även vad gäller konsulaten/ambassaderna har det varit trist att se den svenska strategin. Danska UD letar aktivt de danskar som finns i landet (med hjälp av Finska Ambassaden), medan svenska konsulatet väntar på att de svenskar som kan vara i landet ska höra av sig, och utgår tills dess att allt är lugnt. Att det kan vara svårt att höra av sig från ett katastrofområde ingår kanske inte i instruktionerna från UD? Dessutom lär UD sagt till svensk press att det inte är turistsäsong, vilket inte bara är felaktig information, utan även irrelevant, eftersom det finns gott om svenskar i Peru året om.
fredag, augusti 03, 2007
Vad världen inte får veta 2007...
... är en rapport från mediagruppen Project Censoreds, som listar viktiga nyheter som inte har fått utrymme i de stora mainstream media.
Gruvföretag som vill flytta på glaciärer i Chile, bönder i Paraguay som körs bort från sina marker med hjälp av amerikansk militär är två Latinamerika-relaterade nyheter som finns med på listan.
Läs mer här, där finns också ytterligare än länk till själva rapporten.
Gruvföretag som vill flytta på glaciärer i Chile, bönder i Paraguay som körs bort från sina marker med hjälp av amerikansk militär är två Latinamerika-relaterade nyheter som finns med på listan.
Läs mer här, där finns också ytterligare än länk till själva rapporten.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
